måndag 25 maj 2009

En sida minne

Arbetet med novelletten fortgår långsamt. Inte så förtvivlat långsamt när jag väl jobbar på den, men jag gör ju så mycket annat! Hur som haver (?), här är en ensidesserie som i manéret troligen kommer ganska nära hur novelletten kommer att se ut. Håll till goda kära ni.

25 kommentarer:

nm sa...

detta kändes. inuti.

fint.

fridaswork sa...

dina barnserier är fantastiska.

Detta var den serie av ditt inlämnde material som verkligen gick in på djupet. så vacker och ren i sitt uttryck.

Din berättarröst är så tydlig, Sara! Det är inte många som har den där sanna rösten i sina serier. Du. Karin Casimir. Johan Jergner. Några till. Men inte många alltså. Inte många.

Magiskt.

Mikusagi sa...

Du kan verkligen skildra livet, dina serier känns så verkliga!

Loka Kanarp sa...

Bästa serien! + greetings från Krakov (där jag nu befinner mig).

Jan b sa...

den är så fin!

Martin P sa...

Jag vill gråta och vara lycklig. Jag gråter och är lycklig.

Sara Frida Hansson sa...

JAG gråter och blir lycklig av så här fina kommentarer. Jag tackar ödmjukast.

Loka: Wow! Tack! Utlandet!

Maja sa...

Vackert. Tänk om alla var som du.

emma sa...

ack, den tog du.

David sa...

Jag gillar dina minnesserier så jäklars mycket.
Du är så bra.

ida sa...

alltså. alltså. åh. <3!

En Ellen sa...

Åh Sara Hansson vad du kan! Jättejättejättefin!

Sara Frida Hansson sa...

Maja, Emma, David, Ida, Ellen! Tack ni raraste!

Anonym sa...

fint, träffande, det berör. Du är bäst!
/ habba

Eva Nygren sa...

Oj, vad den tog. Jag blev väldigt rörd och gladledsen.

Julia sa...

sara fina! jag började gråta och serien var så himla fin!

lisen sa...

den är så len på nåt sätt. mycket fin!

Maja Andreasson sa...

du har ett fint och poetiskt språk sara. kul att du lyckas kombinera det så bra med bilder!

Sara Frida Hansson sa...

Tack för era fina kommentarer. Dom betyder mycket och värmer verkligen. Tack!

Anonym sa...

aww. vad fint..! :) verkligen fin , lite ovanlig ton (intim men rak liksom) med, nyfiken pa albumet.
kanner igen det dar lite med, en valdigt varm, stark och trygg mamma och sa 80-talet, det var en speciell känsla som man inte haft på samma sätt efteråt, total kravlos trygghet. berättandet är jättebra, bild och voiceover hör verkligen ihop pa ngt sätt, känns som en film där man begriper alla undertexter, eller ett jättetydligt minne.

Sara Frida Hansson sa...

Anonym: Tack för din utförliga och väldigt träffande kommentar. Det känns extra viktigt när folk gillar den här delen av mina serier. Dels för att det känns mer utelämnande att berätta såhär än att gömma sig bakom humor, trams eller politiska sakfrågor. Dels för att framtida böcker kommer se ut mycket såhär. Tack.

Jan sa...

Det linnet vet jag!!!

Sara Frida Hansson sa...

Jan: Helt rätt! Tänk vad länge jag har tyckt om det då.

Cissi. sa...

Åh, det är så fint att gör ont! Såg serien på Arbetsmuseum i förra veckan. Efter det så är det som att allt blivit så självklart!
Du är bäst!

Sara Hansson sa...

Cissi: Tack så mycket, vad glad jag blir. Vad roligt att du varit på utställningen också! Den blev så fin!